O, vilken mångfald… eller ser vi bara ogräs och elände?

Apelblomma

Vår trädgård, centralt belägen i Sävedalen, är inte stor. Sjuhundraelva kvadratmeter enligt taxerings-myndigheten. Sisådär femhundra kvadratmeter återstår väl när huset, en lekkoja och två vedbodar är borträknade. Ändå ryms här en mångfald av liv:

Här finns fyra äppelträd varav tre är fullvuxna, ett plommonträd, ett klarbärsträd, ett väldigt päronträd som är helt övervuxet av en skogsklematis, en rejäl hassel, en rönn i vardande, två fläderbuskar, två stora syrensnår, en olvonbuske, ett gullregnsträd, två havtornsbuskar och en doftschersmin. Tillhopa blir detta sjutton i frihet växande storheter.

Härtill har vi häckar i tre riktningar. Den senast skapade rymmer tjugotre vinbärsbuskar. I väster och öster finns sjuttiosex hårt tuktade buskar och träd. Här finns flera arter: alm, bok, lind, lönn, oxel och syren. Men detta är bara början. Förutom en och annan gräsmattebit finns här mängders mängder av växter: två flermeterhöga humleplantor; en rikgivande vinstock; ett antal väldiga vialer; flera kaprifoler; en ståtlig trädpion; klängrosor på åtminstone två ställen; ett stort antal klematisplantor som söker sig mot himlahöjden längs konstgjorda skapelser; björnbär, hallon, krusbär, jordgubbar och smultron; kryddväxter; örtteplantor; matväxter av mångahanda slag; ettåriga och perenna prydnadsväxter i alla upptänkliga färger och former och storlekar; härtill linet, kardvädden, buddlejan, de många väldiga tistlarna och sedan i höstas även en liten självsådd björktelning.

Inte så underligt, måhända, att vi förra våren stadigvarande hade ett rådjur i täppan. Att det så småningom fanns ett par och fram emot höstkanten även ett kid. För det ena ger det andra. Så är det med mångfalden…

När vår käre granne inte längre vandrade i sin lika levande oas hamnade hans växthus inne hos oss. Oj, så många härliga tomater vi då kunde bjuda på och själva mumsa i oss! Den hemmaskapade dammen skänker oss vattenelementet: näckrosor, kaveldun, nate och förstås snart även virvelbaggar, snäckor, trollsländelarver och trolskt fladdrande skönheter.

Självklart söker sig fjärilar av alla de slag till vår trädgård. En märkesdag är det när årets första tistelfjäril finner sin nektargömma. Då har vi redan njutit av guldbaggarna i pionmångfalden och lavendellandens otaliga bin. Men här finns förstås även harkrankar, tusenfotingar, gråsuggor och löss…

 

Lika självklart möter vi därför fåglarna och fågelsången. Och tro det eller ej: vår täppa är ett eldorado för de spanska skogssniglarna. Vårt avlivningsrekord är åttahundraåttioen stycken på ett endaste dygn. Undrar just om det rekordet står sig i år. Vår avlidne grannes levande trädgård har nämligen hårdgjorts – den neutrala benämningen för att ännu en Sävedalsoas har gått hädan.

Grannen på vår andra sida har också stenlagt stora delar av sin täppa. Därför försvann den höga cypressen. Den som för två år sen blev reservboplats när kommunens idoga Allévägsbeskärare ödelade skatparets ursprungliga hem. Mina hemfridsbevararord talade för döva öron. Efter det enda cypressåret tvingades skatorna alltså ännu en gång bygga sig ett nytt hem. Återigen föll valet på en allélind. För tre veckor sedan var bygget avslutat. För två veckor sedan var det så återigen dags för beskärning. Jag var inte hemma, men hann i alla fall sätta upp en hälsning på stammen:

Hej!

Här uppe bor vi.

TACK för att Du tänker på oss!

/Pica Pica med make

När jag återkom hem efter volontäruppgiften bland ensamkommande barn var linden beskuren och boet ödelagt. Mångfalden är uppenbarligen ingen självklarhet. Så visst behövs Naturskyddsföreningen…

Dela

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *