Tack kära jätteapel

Väldigast var du av trädgårdens alla träd. Ett och annat äpple bjöd du ännu på, men mest var

vi oroliga. Vad händer vid nästa flämtande sydvästpust?

Slutligen bestämmer vi oss. Viskar till dig som indianer innan yxan slipas.

Detta är längesen nu, men du finns kvar. Ligger raklång i skuggan under grannens gigantiska

lönn. Du ser ut som en låtsaskrokodil.

När du ännu stod upp var ditt inre tömt och tomt. Men strax blev du den trygga vrån för

oräkneliga kryp. Nu är du fylld av deras livsrester – mulm kallas det. En enda fingerborg

rymmer sju miljarder organismer. Så du har förmerat dig.

Vid dina forna rötter har vi planterat ett nytt äppelträd. Det kan nog sägas att du går igen…

(Lars Josefsson)