En invasiv art är en art som introducerats till områden utanför sitt ursprungliga utbredningsområde, som sprider sig av egen kraft, som skadar ekosystemet som det introducerats till, har negativa effekter på jordbruk och dylikt, åstadkommer ekonomisk skada, eller påverkar hälsan negativt hos djur och människor. Invasiva arter kan ha introducerats oavsiktligt eller avsiktligt.

Cirka 2000 främmande arter har lyckats etablera sig i Sverige – på land och i vatten. En fjärdedel av dessa skapar problem för naturen och människan och är därför invasiva. Främmande arter kan vara ett hot mot den inhemska floran och faunan på flera olika sätt. Generellt är problemen med främmande arter störst i tropiska och varmtempererade områden. Sverige är genom sitt nordliga läge relativt förskonat. När temperaturen, som genom klimatförändringen, stiger ökar riskerna betydligt. Många av de arter som betraktas som problematiska i Centraleuropa, förekommer i dagsläget i små och ofarliga antal i Sverige. När klimatet blir mer gynnsamt ökar risken för att de sprider sig och övergår från att vara spännande, lite exotiska arter till att bli verkliga problem. Risken finns också att arter som inte etablerat sig hos oss ges utrymme att expandera.

Vanliga spridningsvägar är med utnyttjande av främmande arter i jordbruket och inom trädgårdsodlingen.

 

Exempel på invasiva arter:

Brun råtta som fripassagerare från Sydostasien – oavsiktligt införd på 1700-talet.

Fälthare från norra Mellaneuropa  – avsiktligt införd på sent 1800-tal.

Mink från Nordamerika rymling från pälsfarmer 1928.

Signalkräfta Kalifornien införd 1959.

Blomsterlupin – längs våra vägkanter. Skadar ängsfloran.

Jättebalsamin – stora mängder växer bland annat utefter Säveån. Skadar åkantsfloran.

Jätteloka – ger brännskadeliknande symtom. Mycket vanlig i Partille.

Spansk skogssnigel – upptäcktes i Sverige 1975 och orsakar skador i natur och trädgårdar då den äter det mesta i sin väg.

Kanadagås – nordamerika infördes på 1930-talet. Gässen gynnas av det moderna jordbruket där de kan äta mängder av odlad gröda.

Inom EU trädde en förordning i kraft 1 januari 2015 som handlar om ”förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter”. Ett förslag om vilka arter som är berörda av denna förordning ska finnas senast 2 januari 2016. EU-förordningen innebär bland annat att handlingsplaner mot invasiva arter måste utarbetas.

Det kan fastslås att det bästa är att agera förebyggande att agera i tid annars blir kostnaderna omfattande.

Lars-Erik Jevås