29 april – 1 maj 2013

Dagen före valborgsmässoafton for vi några entusiastiska fågelskådare söderut för att möta återvändande flyttfåglar. Som vanligt guidade våra engagerade ledare Lars-Erik Jevås och Jan Kahne. Under den tre dagar långa resan hann vi besöka ca femton gömslen och fågeltorn längs vägen och i Vattenriket.Det första stoppet var vid Getteröns naturum. Där såg vi ca trettio arter. Iögonfallande var stora flockar vitkindade gäss och gravänder. Intressant var också en duva (obestämd korsning klippduva/tamduva) med lång vacker, grönskimrande hals.

Nästa anhalt var Källstorps ängar utanför Falkenberg. Där visade sej brun kärrhök, som blev vår följeslagare under resan. Var vi än stannade observerade vi den arten. En stor upplevelse var att upptäcka ett pungmesbo, som hängde i en gren utöver vattnet. Pungmesens bo kan jämföras med de som vävarefåglar bygger. Vi spanade intensivt efter pungmesen själv utan att finna den.

Vid Trönninge ängar utanför Halmstad finns ett suveränt gömsle. På bara några meters avstånd såg man vadarfåglar. Att tydligt kunna se färg på näbb och ben och mönster och färg på fjäderdräkt gjorde det lätt att identifiera t ex grönbena och större strandpipare.

Så småningom nådde vi målet för resan, Kristianstad Vattenrike. Vid Hercules ängar fick vi syn på en flock gulärlor. Gulärlan är en av Lars-Eriks favoritfåglar, och den observationen blev resans höjdpunkt för honom. I ett dike inte långt ifrån oss spatserade en vit stork. Det var en häftig syn.

Åsums ängar gav oss en spännande fågel – ringtrast, som jag för övrigt inte sett i Sverige tidigare. Några av oss hade turen att få se den en stund på marken utanför ett buskage, medan andra fick nöja sej med att se en svartvit skugga sittande inne i busken.

Ett intressant område vi besökte var Ekenabben, en halvö i Hammarsjön, nu iordninggjort som strövområde. På 1920-talet var stället kristianstadbornas nöjescentrum dit man tog sej med båt, häst och vagn eller cykel. Både Karl Gerhard och Zarah Leander har uppträtt där. Som namnet antyder har området många stora ekar vara flera mer än 300 år gamla.

Valborgsmässoaftons kväll tog vi en promenad i Forsaker naturreservat vid Linderödsåsen. Där finns ett av Skånes högsta vattenfall. Vårstämningen infann sej då vi på avstånd såg en stor majbrasa. Tyvärr var vi för långt ifrån för att höra de traditionella vårsångerna.

På hemresan stannade vi till vid Karpalundsdammarna, där man om man har tur kan se flera arter doppingar. Gråhakedopping var den enda dopping som behagade visa sej. Men tur hade vi! Helt plötsligt upptäcker Lars-Erik två pungmesar flygande i ett träd invid vattnet. Det blev ett ”kryss” till för mej. Vi spanade och spanade men lyckades inte hitta boet. Fågeln i Skåne och boet i Halland – inte optimalt, men ibland får man vara nöjd med det näst bästa.

Efter ett intensivt skådande vid sjöar, skogar och slätter i inlandet kändes det uppfriskande att se öppet hav vid Hallandskusten. Flockar av sjöorre drog förbi vid Påarp där det också låg mycket ejder. Vid stranden i Båtafjorden rastade en flock på ca 50 sädesärlor. Så många samtidigt hade ingen av oss sett tidigare.

I Kristianstad Vattenrike, ett område ungefär 3 x 3 mil stort finns mer än 260 olika fågelarter. 130 arter häckar regelbundet.

På vår resa såg vi mer än 70 arter och var mycket nöjda med allt vi fick uppleva.

Tack Lars-Erik och Jan!

Ulla Munther